.

When the evening shadows and the stars appear
And there is noone there to dry your tears 
I could hold you for a million years

Både du och jag vet var jag borde vara, 
var jag hör hemma.

you are my million dollar baby.

Vi två med halvkallt te på din balkong. Halvrökta John Silver.
"Hur kunde jag göra så mot dig?" är det enda som rullar i mitt huvud.
Sitter med gråten i halsen.
Släpper inte en tår. Som vanligt. 
Jag är inte kall, inte hjärtlös. 
Jag är inte stark, bara feg.
Vågar inte visa mig svag, vågar inte visa hur ont det gör att träffa dig igen. 
Önskar att jag kunde säga hur mycket jag ångrar mig, men hur kan jag ens få fram det?
Kan knappt titta på dig.


Allt runt omkring försvann.

Som om alla halvdana ljud bara upphörde runt omkring.
För oss. 
Jag kommer ihåg att jag tänkte att 
all smärtsam tyngd hade försvunnit och att jag måste ta vara på det, för allt förblir aldrig bra.
Redan då visste jag att det var hon.


Infinite love is the only truth – everything else is illusion.

Nostalgihänder överallt.
Händer som varit där förut. Känner igen och återupplever fast på nytt. 
Samma fast annorlunda. 
Allt är annorlunda nu.
Nostalgikyssar överallt. 
Kyssar som har varit där förut, fast med andra känslor och andra tankar.
Bättre känslor, bättre tankar.
Det är bättre nu, det känns bättre nu.
Vad tänker hon? undrar jag hela tiden.
Vad vill hon?
Försöker se på henne vad hon tänker och vad allt egentligen går ut på.
Är det jag som bara hoppas?


RSS 2.0