Nowhere to breathe easy, no time to be young.

Hulkar av gråt.
Tungt att andas.
Saltsmakande tårar.
Skärande sorg,
men ändå
en sorts glädje
för att jag kan känna något överhuvudtaget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0